Jag skall berätta om min dotters stora intresse för djur och hennes ambition för att de skall må bra.
Det började redan i mycket unga år när hon tog hand om fåglar och såg till att de blev friska.
Under skolåren rastade hon hela grannområdets hundar, även under lunchrasterna när ägarna jobbade. Hon gjorde små scheman om vilka hundar som passade ihop och kunde rastas samtidigt eller vilken geografisk sträcka hon skulle ta för att få med så många hundar på promenaden som möjligt.
Under sin uppväxt tjatade hon till sig diverse avdankade eller avlivningshotade djur såsom fåglar, marsvin, hamstrar, dansmöss och hund. Eftersom bl.a. dansmössen förökade sig ymnigt tror jag att det fanns ca 30 stycken samtidigt.
Hon har alltid varit och är mycket intresserad av djur och har nu hunnit med en hel del i samband med djurintresset. Enligt min uppfattning så befinner sig hennes djur ”i ett himmelrike”.
Hon har under många år tagit hand om vanvårdade och ”herrelösa” katter och placerat dem hos bra människor. Genom hennes stora kontaktnät som hon skapat genom åren har många djur fått en sagolik tillvaro.
I vuxen ålder har hon bl.a. tagit hand om skadade rådjur, svanar, änder, skator, rävar, sälar, och en överkörd bäver! Med ett genuint intresse och förvärvad kunskap har djuren fått den skötsel och omvårdnad de behövde för att sedan placeras ut i naturen igen eller i en djurpark.
Tama djur, som ägarna tröttnat på, övergivit eller skulle avlivas är ett annat stort intresse. Varje år omplaceras minst ett par hundar, några katter och kaniner. Detta har hon gjort under ca 25 år tillbaka och det har hunnit bli ett stort antal under den tiden. Varje år visar hon upp nya djur och jag kan inte längre hålla reda på deras namn eller om hon själv skall behålla dem eller placera dem till andra djurälskare.
Övergivna flasklamm har också varit ett spännande inslag i hennes trädgård. Tanken var att de skulle beta upp lite av gräset men de bara låg och sov i trädgårdssofforna tillsammans med hundarna och väntade på sin ”välling”. Några nyplanterade fruktträd och diverse blommor i trädgårdskrukorna hann dock slinka ner. De var fantastiskt duktiga på att stå på två ben så de kunde nå så mycket goda löv och blommor som möjligt.
Tack vare stort umgänge och många kontakter brukar det gå ganska bra. Dessutom är hon bästa vän med en veterinär som ständigt får rycka ut på diverse sjukuppdrag eftersom många av djuren är skadade eller i väldigt dålig kondition när de kommer.
Många av djuren finner sitt permanenta hem hos min dotter och för tillfället finns där tre hundar, fem katter, sju kaniner och ca 20 hönor. Alla djuren kommer, konstigt nog, överens och de går lösa tillsammans i den stora inhägnade trädgården. Djuren får en mycket fin tillvaro där behoven är anpassade till dem. Det finns sittpinnar, möjligheter att gräva samt vatten och matskålar utplacerade på lämpliga ställen.
Trädgården består (eller rättare sagt bestod) också av diverse fruktträd, buskar blommor och annat vackert som är brukligt i trädgårdar. Det har tagit mycket kraft, tid, tålamod och pengar att ersätta och förnya detta eftersom flertalet djur tror att dessa växter ingår i matsedeln. Djuren är mycket sociala och vill ständigt vara i närheten. Besökare får finns sig i att katter, höns, hundar och kaniner deltar vid fikabordet. Hundarna och katterna har en egen ingång till huset så att de alltid kan komma in och ut, även om de är ensamma hemma. Hon har gjort en lucka i ytterväggen in till en garderob som ständigt står på vid gavel.
Under det senaste året har hon tagit hand om tre hundar från ett shelter (husrum för hundar) på Irland, via ”Hundar utan hem” i Sverige. Det är en fantastisk förening som räddar hundratals hundar från vidriga förhållanden på Irland. En av hundarna är kvar min dotter och en finns hos hennes son. Hos hennes son finns även två stackars katter som har mycket tragiska bakgrunder.
Detta var en förhoppningsvis kortfattad berättelse om min dotters djurintresse och hennes känsla för djurens bästa.