Pion – plantering och skötsel

Vetenskapligt namn (Latin): Paeonia 
Familj: Pionväxter

Buskpioner, örtartade pioner eller hybrider

Alla pioner tillhör släktet Paeonia, men delas därefter in i tre olika kategorier: buskpioner, örtartade pioner och hybrider.

• Buskpioner
  Buskpionerna, som kommer från Kina, kallas även för trädpioner. Det är förvedade, vilket innebär att de har en stam som är gjord av ved invändigt, och med bark utvändigt. Utöver det så är de även lövfällande. Det finns en stor variation av buskpioner, och blommorna kan vara vita, rosa, gula eller röda. Under bra förhållanden kan buskpionerna bli mer än två meter höga. Bland de mer kända arterna hittar man purpurfläckig buskpion, röd småbuskpion och gul småbuskpion.
   
• Örtartade pioner
  De örtartade pionerna kommer från Europa och Asien eller från västra Nordamerika. I Europa hittar man bland annat dillpionen, i Asien hittar man luktpionen och i västra Nordamerika hittar man Paeonia brownii och Paeonia california, två arter som är under diskussion kring om de istället ska tillhöra julrossläktet, Helleborus – snarare än pionsläktet. Dessa två arter odlas i mycket liten utsträckning. Vad det gäller pionerna i Asien och Europa så finns där även en mängd med framodlade hybrider.
   
• Hybrider
  Idag är de flesta pioner så kallade hybrider, vilket betyder att de är korsningar mellan olika vildarter. De mest använda vilda arterna är bergpion och luktpion.

I Sverige har vi exempelvis bondpionen, även kallad ”fattigmansros”, som är en korsning mellan bergpion och turkisk pion. Den har odlats länge här i Sverige och är närmast att betrakta som en gammal kulturform.

Användningsområden - från prydnad till läkande egenskaper

Pionen har odlats såväl som prydnadsväxt som för sina egenskaper som en mångsidig läkeört. Som prydnadsväxt blev den populär i Norden under 1600-talet, men redan under medeltidens slut använde man pionen i medicinskt syfte. Sedan antiken och framåt har man använt sig av exempelvis pionrot, pionättika, pionvatten och pionkärnor – främst mot epilepsi.

Så planterar du pion

Pioner kan du planera året runt, men det allra mest gynnsamma för plantan är att plantera pioner under hösten. I Sverige har vi generellt sett de bästa förutsättningarna i oktober månad, men i Mellansverige är slutet på augusti, och början på september, de absolut bäst lämpade tidpunkterna.

När det hunnit bli vinter och alltför kallt så är det bättre att vänta med planeringen till våren istället, såvida du inte redan har pionerna hemma. I sådana fall är det alltid bättre att plantera, även om förhållandena inte blir perfekta – eftersom pioner behöver en varm period följd av en kall för att bryta frövilan.

Inför vintern kan det också vara bra att skydda dina pioner med hjälp av ett lager täckbark eller torra löv, som du kan ankra med granris. Det hjälper de grunda plantorna att klara av kylan.

I kruka med frön

Fyll halva krukan med en kompostblandning med lika delar av trädgårdskompost och skarp sand. Lägg därefter även till lite torv. Efter detta  öser du över jord som du kan så själva fröna i. Fyll sedan upp krukan med sand eller jord.

Plantera ner pionknölar - gör så här

Innan du planterar ner pionknölar behöver du förbereda din rabatt.

1. Hitta en solig plats, och gräv sedan upp ett område där det ska vara 40-50 cm djupt och lika brett.
2. Blanda ner lite benmjöl i jorden för en bättre långtidsverkan.
3. Undvik gödsel närmast intill plantorna, men fyll gärna på med lite välbrunnen stallgödsel runt omkring istället.
4. Sätt sedan ner pionknölen ungefär 5-6 cm under jordytan och se till så att ”ögonen” kommer uppåt, och så att du planterar pionknölen på ett sådant sätt att alla delar är ungefär lika djupt planterade.
5. Om du ska ha ett flertal pioner i grupp så är 80-100 cm mellan plantorna ett bra utrymme. Ska du istället plantera perenner kan du gott ge dem 100-150 cm mellan varandra.
6. Kontrollera så att du har en bra dränering runt växterna så att det inte kan fyllas på med allt för mycket vatten under någon längre tid.

Omplantering

När dina pioner är planterade och växer är det bäst att låta dem stå kvar där de står. Det är nämligen så att pionen kan blomstrejka ett tag om den blir förflyttad, även om den inte tar skada av det på något vis. Du kan däremot dela på plantan och omplantera dessa. Du gräver då upp rotklumpen för att eventuellt dela på den. Se till att det finns så kallade ”ögon”, alltså knoppar, på varje del. Låt den ligga för att torka lite innan du planterar om den på sin nya plats. Detta görs också bäst under hösten.

Gödsling

Näringen från gödslingen tas upp från blommans yttre knoppar, så när du ska gödsla – tänk på att inte låta gödsel komma närmare än 20 cm från blommans mittpunkt. Du kan tillföra lite benmjöl, ett tunt lager med välförmultnad kogödsel eller träaska under våren eller vid blomningen för att ge extra näring inför nästa år. Tänk bara på att strö detta i ytan runt plantan, och inte för nära. Då riskerar du nämligen att förstöra rotsystemet. Se även till att du inte nyttjar för mycket kväverikt gödselmedel.

Skötsel av pioner

1. Pionen behöver några soltimmar varje dag, men kan annars stå i ett något skuggigare läge.
2. Den trivs i mullrik, lerhaltig, djup och väldränerad jord.
3. Se till att du vattnar dina pioner väl vid planteringen. Vid torka så kan knopparna stanna i sin utveckling.

Intressanta fakta om pion

• Blir mellan 60 cm till 2,5 meter höga.
• Blommorna varierar i storlek, allt från 4 cm till 30 cm, och ibland större än så.
• Pionen har fem olika blomtyper: enkelblommande, halvfyllda, fyllda, japanska och anemoneblommande.
• Plantan har tjocka, knölliknande rötter.
• I släktet finns bondpion, buskpion, dillpion, korallpion, luktpion, rosenpion och sidenpion.
• Pionen samlar näring i sina stora rotsockar under sommaren.