Hügelkultur – odla klimatsmart i en hügelbädd

Har du en hög med grenar, kvistar eller kanske rentav stockar som du inte vet vad du ska göra med? Då har du tur, det är nämligen råmaterialet i en hügelkultur, en slags odlingsbädd som inte bara ger fina skördar utan också innebär mindre arbete. Supersmart återvinningsodling, helt enkelt.

Odla utomhus

Hügel betyder kulle eller vall på tyska och en hügelkultur eller hügelbädd är just det, en snillrik hög som går utmärkt att odla i. Ved och grenar utgör botten i högen och medan de bryts ner ger de växterna långsiktig näring. Under komposteringen gynnas mikroliv som exempelvis nedbrytande svampar, maskar och insekter vilka frigör näringsämnen åt växterna, smålivet alstrar även värme så att odlingsklimatet blir jämnare.

Och som om detta inte vore nog är odlingen vattenbesparande då det förmultnande träet fungerar som en vattenreservoar, det gör metoden extra praktiskt i torra områden eller under perioder av torka.

Hur skapar jag en hügelkultur?

Det finns olika varianter på hügelbäddar, men alla utgår från en kärna av grövre grenar.

Trämaterialet läggs på kartong för att slippa ogräs eller i en grävd ränna, cirka 40 centimeter djup. Ovanpå läggs finare ris.

Därefter läggs ett tjockare lager med organiskt material som kompost, gamla växter, löv, gräsklipp, halm, vegetabiliska matrester, stallgödsel eller liknande, lite beroende på vad som finns till hands. Det går också bra att lägga på den jord du eventuellt grävde ur tidigare.

Överst läggs till sist ett 5-10 centimeter djupt lager av matjord. Tanken är att de underliggande lagren ska ha förmultnat något när rötterna väl når dem.

För att hålla nedbrytningen igång bör du då och då lägga på nytt organiskt material exempelvis kompost, gräs, löv eller liknande.

Vilka träslag fungerar bäst?

Du kan använda material från många olika sorters träd, men barrträ bör användas med måtta eftersom det gör jorden sur. Äpple, ask, poppel, ek, vide och lönn är exempel på träslag som ofta passar bra. Använder du skilda träslag i olika nedbrytningsstadier får du en jämn och lång näringstillförsel. Ju grövre trämaterial du använder, desto längre håller bädden.

Om du använder färskt trä kommer det att gå åt en hel del kväve i nedbrytningsprocessen den första tiden, då kan du behöva kompensera genom att gödsla mer.

Ceder, robinia, svart körsbär, svart valnöt och behandlat trä bör undvikas helt då det innehåller ämnen som missgynnar andra växter.

Form på odlingen

En hügelbädd ska ha en ås, lutningen gör att regnvattnet kan rinna ner längs med sidorna innan det når kärnan. I övrigt finns inga regler för hur en bädden bör vara formad, den kan vara rak, slingrande, lång eller kort. En bredd på ungefär 120 centimeter är dock praktisk, då når du växterna från båda sidor när du arbetar.

Läge

Eftersom bädden blir som bäst efter ett par år av nedbrytning är det viktigt att den inte flyttas, fundera därför litegrann över placeringen. Bäst blir det om bädden ligger i sol och på ett sådant vis att ingen sida hamnar i konstant skugga. Se också till att bädden inte hamnar i en sänka där den kan översvämmas.

En bra hügelkultur tar sin tid

Tålamod är en dygd och det gäller även vid skapandet av en hügelbädd. Bli inte besviken om odlingen inte ger maximal skörd under de första åren, precis som med täckodling kan det ta lite tid tills förhållandena blir det rätta, det vill säga tills nedbrytningen kommit en bit på väg och mikrolivet etablerat sig, men då ger hügelbädden mycket tillbaka. Du slipper en hel del vattning och gödsling och växterna frodas. Dessutom gynnar du mängder av nyttigt mikroliv som kommer hjälpa dig med en bekymmersfri odling lång tid framöver.

SKRIVEN AV
Liselotte Roll, journalist, trädgårdsinspiratör och författare till böcker om natur, djur och odling, som «Odla för insekter», «Jord» och «Höns som hobby».
(Foto: Sandra Birgersdotter Ek)