Odla i sand

Sand är bra på att hålla värme och släppa igenom växters rötter, men sämre på att hålla vatten och näring, det gör den till ett lite knepigt odlingsmedium att jobba med, men med rätt metod kan du utnyttja sandens fördelar och få strålande skördar. Vad sägs till exempel om över tjugo kilo morötter i en enda pallkrage? Det är faktiskt fullt möjligt med rätt teknik.

Den mest kända sandodlaren är trädgårdsmästaren Nils Åkerstedt som odlat i sand i mer än fyrtio år. Metoden föddes när Åkerstedt flyttat in i ett nybyggt hus, han planterade då några tomatfrön i byggsanden, täckte med lite nyklippt gräs och upptäckte att det växte alldeles utmärkt. Resultaten var så imponerande att han senare kom att utveckla metoden tillsammans med vännen Ivar Millkvist. Det visade sig snart att sandodling lämpade sig till väldigt mycket, bland annat sommarblommor, perenner, kål, tomater och rotfrukter – dessutom tycktes metoden motverka jordtrötthet. 

Fördelar med att odla i sand

• Sand håller sig ofta ogräsfri och det lilla som rotar sig är lätt att rensa bort.
• Ömtåliga växter klarar sig ofta bättre på vintern eftersom rötterna inte står i blöta och sanden håller sig varmare än jord under vintern.
• Sand är billigt.
• Sand är lätt att gräva i.
• Rötter och rotgrönsaker tar sig lätt ner i sanden och behåller sin form.

Nackdelen med att odla i sand

Nackdelen är att sand i sig inte håller näring och vatten på det sätt som jord gör, det innebär att sanden regelbundet måste kompletteras med organiskt material som gräs eller örtklipp för att få dessa egenskaper. När lagren bryts ner ger de löpande växterna de näringsämnen de behöver.

Så odlar du i sand

Bäst är att sandodla i pallkragar som är omkring tre decimeter höga. Vill du odla persikor, fikon eller vindruvor i växthus behöver du en höjd på minst sex decimeter.

Pallkragarna grundas med kartong som hindrar eventuella rotogräs och fylls därefter med sand. Sanden som bör användas är inte vanlig sandlådesand utan en lite grövre blandning av sandkorn (0-8mm stora), vanligen det som kallas fyllnads- eller dräneringsgrus.

Sandbädden täcks initialt med ett fem centimeter tjockt lager gräs eller örtklipp och vattnas även rikligt med gödselvatten, till exempel nässelvatten. För att ge växterna en mjukstart kan lite jord läggas precis runt plantorna vid planteringen.

Läs också:
Odla klimatsmart – tillverka eget gödselvatten

När plantorna vuxit sig större lägger du på ytterligare ett lager med grönt klipp, denna gång tio centimeter tjockt och detta upprepas en gång till senare under säsongen.

Då sand släpper igenom mycket vatten är det viktigt att vattna rejält åtminstone tre gånger i veckan.

Följande år räcker det med ett 10 cm tjockt lager gräs-eller örtklipp per år för att odlingen ska få den näring den behöver. Skulle det behövas mer än så, om du till exempel odlar något mycket näringskrävande, kan du komplettera med nässelvatten eller annat gödselvatten vid behov. Tanken är att bädden med tiden ska bli alltmer näringsrik, därför är det bra att noga tänka över var den placeras.

Alternativ metod för knepiga jordar

Sandodling är roligt att prova på och praktiskt för dem som har hård lera eller annan svårbrukad jord eftersom denna odling sker på höjden. Många grönsaker trivs också extra bra i sand, till exempel vissa örter och purjolök. Sitter du på en nybyggd tomt full av byggsand har du förstås också stora möjligheter med denna metod.

SKRIVEN AV
Liselotte Roll, journalist, trädgårdsinspiratör och författare till böcker om natur, djur och odling, som «Odla för insekter», «Jord» och «Höns som hobby».
(Foto: Sandra Birgersdotter Ek)
 

Fler tips och råd

• Jordförbättra hård lera och näringsfattig sandjord
• Täckodling – latmansmetod som ger nytt liv till jorden